..shit. Eftersom jag är uppväxt med mobbning så avskyr jag elakhet, utfrysning och elaka kommentarer. Det värsta jag vet är skitsnack och det får ofta att direkt tappa förtroendet för en människa. Man kan vara konstruktiv i sin kritik, eller så kan man snacka skit. Det är för mig två helt skilda saker. Att gå bakom ryggen på någon och snacka skit är kort och gott oerhört kränkande. Att bemöta en människa och tala om vad man tycker, varför man tycker så och hur man anser att människan i fråga kan förbättras, det är konstruktiv kritik. Förvånansvärt få personer sysslar med konstruktiv kritik. Förvånansvärt få människor har respekt för andra. Det här gör mig arg, ledsen och förbryllad. Speciellt när jag blir utsatt för det. Eftersom mitt liv, redan som det är är en riktig rollercoaster är skitsnack nog det sista jag behöver. Jag blir otroligt hög i känsla och allt jag gör påverkas sedan. Idag har jag stött på sådana kommentarer som enbart är ute efter att trycka ner och såra mig, och utan att personen har en aning om att jag har sett vad hon har skrivit, eftersom hon inte tror att jag läser hennes bästa väns blogg. Det här påverkar mig ofantligt mycket. Det var så mycket jag skulle göra idag, så mycket viktigt att få gjort. Istället sitter jag här och är förbannad och gråter om vartannat. Istället är jag skyhög i min känsla och bara känner ångesten byggas på nåt ofantligt! Det gör så ont i mig, det känns så förskräckligt i mig. Jag vill bara bort. Jag vill bara lägga mig ner och dö. Jag vill slippa sån här skit för det gör så jävla ont. Jag vill dra täcket över huvudet och inte visa mig utanför lägenheten idag. Idag hatar jag. Hat hat hat. Fan vad arg och ledsen jag är. Fan vad värdelös jag känner mig. Fan vad jag klankar ner på min egen person.
Det är så självklart för mig att ständigt ta åt mig av elaka kommentarer. Inte tusan resar jag på mig och borstar av mig dem, jag suger åt mig dem som en svamp. Det är en sak om det hade varit komplimanger, men i det här fallet är det bara elakhet och inget annat. Sånt jag borde borsta av mig. Istället ältar jag. Har personen i fråga rätt? Fel? Är det mitt fel att det har blivit såhär? Eller är personen helt enkelt på en väldigt barnslig nivå och älskar att snacka skit? Jag försöker hitta för -och nackdelar. Jag ältar det som hänt. Ältar tills ångesten är så hög att jag bara sitter och skakar..Ältar samtidigt som jag känner ångesten stiga. Jag måste stoppa ångesten. Måste bort från känslan! Vilka färdigheter har vi lärt oss för att stoppa? Hög musik? Intensiv städning? Sparka och slå på kuddar? Ja, det finns egentligen massor av färdigheter att ta till för att bryta, om jag ändå kommit på det tidigare. Nu är jag för högt i känslan för att komma ifrån..Jävla skit. Jag hatar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar