Hjärtat blöder

Idag känns allt som en lång kamp. Ångesten har varit närvarande varje liten stund av den här dagen. Jag har haft ett konstant tryck av sorg mot mitt bröst, utan att för en sekund kunna förklara varför och var det kommer ifrån. Klockan är snart halv tolv och jag känner mig fruktansvärt ensam. Det går inte att på något sätt uttrycka var den här sorgen och smärtan kommer ifrån. Jag har ingen aning. Det gör ont, det känns som om hjärtat blöder, som om jag skulle ha ett stort sår någonstans. Inget särskilt har hänt, jag lever livet som jag brukar och ändå kan jag inte för allt i världen förklara vad det är. Jag gråter inombords. Sorgen känns förskräckligt tung att bära. Om ändå jag hade någon hos mig just nu som kunde hålla om mig och bara låta mig gråta ut. Känslorna är packade hårt på insidan och tårarna vill inte strömma fram som jag önskar att de kunde göra. Jag går till sängs med tomhet inom mig. Oförklarlig tomhet.

Tänkvärt

Avundsjuka. Smaka på ordet. Avundsjuka. Det låter som en sjukdom, något allvarligt som man drabbas av och måste få medicin för att bli av med. Egentligen handlar avundsjuka om att man behöver reparera sin självkänsla, sin syn på omvärlden och sin attityd. det här är visserligen bara vad jag tror, men jag tror det med erfarenheten att andra runt omkring mig uppvisar avundsjuka när de inte riktigt vet var de har sin plats. Det här handlar om vänner, människor jag jobbar med eller helt enkelt andra som inte är så säkra på sig själva. Det måste vara jobbigt att inte våga tro på den man är. Jag ska väl egentligen inte säga något om den saken eftersom jag inte alltid varit den som trott på mig själv heller.

Det är hemskt när avundsjuka går över till att en person är otrevlig. What´s the point? Känner man sig som en bättre person när man är irriterad, tvär och ohjälpsam? Jag gör sannerligen inte det iallafall. Jag vill vara tillmötesgående, brinna för det jag jobbar med och helt enkelt vara en sådan person som människor får energi av. Jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer bli en energitjuv.

Om ni undrar hur det går med mina planer inför hösten kan jag säga att jag söker jobb för tillfället. Samtidigt letar jag också handledare till min c-uppsats, och jag hoppas verkligen jag kan få dessa att få ihop. Om det blir som jag vill kommer jag jobba 75% och skriva c-uppsats 25%, dock kommer jag behöva skriva åtminstone 50%, så jag kommer under hösten jobba 125%. Vi får se hur det går. Det beror på om jag får det jobb jag vill ha. Ska sätta mig och söka det nu faktiskt. Wish me luck!

Funderandet fortsätter..

Jag fortsätter fundera och våndas över framtiden. Det är svårt att ta klara och insiktsfulla beslut när man är känslostyrd. Jag vet med mig att jag länge har varit högt uppe i känslan vad gäller beslut om framtiden. Jag bryter ihop, gråter, önskar att allt kunde vara lättare och bara ordna sig. En tid har jag helt enkelt lagt det åt sidan helt och fullt. Nu har jag börjat ta tag i det igen. Jag har en reservplan. Jag har börjat kontakta människor för att kunna börja om på min c-uppsats - med nytt ämne. Mina tankar går helt enkelt i banorna att jag inte tänker studera i höst. Jag funderar på att ta ett halvår eller år ledigt från studierna och vikariera, hoppa runt som vikarie på massvis med olika ställen. Dock är min plan att samtidigt arbeta med c-uppsatsen, så lite jobb kommer det att bli. Två dagar i veckan c-uppsats och tre dagar i veckan jobb. Då täcker jag även upp CSN helt okej, dock får jag leva lite fattigare, men så får det bli. C-uppsatsen är 15 poäng och jag gissar att det startar i mitten av augusti. Jag måste ha valt ämne snart..

Förutom att ha funderat över det här har jag också funderat en hel del över hur viktigt det är med rätt arbetskamrater. Under våren har jag jobbat med en lärare som uppfattas som sur och tvär, som har svårt att kommunicera annat än i negativa ordalag och som avskyr barnens föräldrar. Nu jobbar jag tillsammans med människor som sätter barnen i första rummet och som kommunicerar finfint med såväl mig som med barnens föräldrar. Det gör en fantastiskt stor skillnad må jag säga. Hur kan man bli lärare om man avskyr föräldrar så mycket?

Ja, hur som helst..Jag har två olika planer, den första är att studera det här halvåret, men det gör jag enbart om jag klarar min tenta som jag har nu, annars lägger jag det på hyllan för ett år. Plan två är den jag nämnt, nämligen jobba och plugga c-uppsats. Den känns mest lockande just nu.