Hjärtat blöder

Idag känns allt som en lång kamp. Ångesten har varit närvarande varje liten stund av den här dagen. Jag har haft ett konstant tryck av sorg mot mitt bröst, utan att för en sekund kunna förklara varför och var det kommer ifrån. Klockan är snart halv tolv och jag känner mig fruktansvärt ensam. Det går inte att på något sätt uttrycka var den här sorgen och smärtan kommer ifrån. Jag har ingen aning. Det gör ont, det känns som om hjärtat blöder, som om jag skulle ha ett stort sår någonstans. Inget särskilt har hänt, jag lever livet som jag brukar och ändå kan jag inte för allt i världen förklara vad det är. Jag gråter inombords. Sorgen känns förskräckligt tung att bära. Om ändå jag hade någon hos mig just nu som kunde hålla om mig och bara låta mig gråta ut. Känslorna är packade hårt på insidan och tårarna vill inte strömma fram som jag önskar att de kunde göra. Jag går till sängs med tomhet inom mig. Oförklarlig tomhet.