Funderandet fortsätter..

Jag fortsätter fundera och våndas över framtiden. Det är svårt att ta klara och insiktsfulla beslut när man är känslostyrd. Jag vet med mig att jag länge har varit högt uppe i känslan vad gäller beslut om framtiden. Jag bryter ihop, gråter, önskar att allt kunde vara lättare och bara ordna sig. En tid har jag helt enkelt lagt det åt sidan helt och fullt. Nu har jag börjat ta tag i det igen. Jag har en reservplan. Jag har börjat kontakta människor för att kunna börja om på min c-uppsats - med nytt ämne. Mina tankar går helt enkelt i banorna att jag inte tänker studera i höst. Jag funderar på att ta ett halvår eller år ledigt från studierna och vikariera, hoppa runt som vikarie på massvis med olika ställen. Dock är min plan att samtidigt arbeta med c-uppsatsen, så lite jobb kommer det att bli. Två dagar i veckan c-uppsats och tre dagar i veckan jobb. Då täcker jag även upp CSN helt okej, dock får jag leva lite fattigare, men så får det bli. C-uppsatsen är 15 poäng och jag gissar att det startar i mitten av augusti. Jag måste ha valt ämne snart..

Förutom att ha funderat över det här har jag också funderat en hel del över hur viktigt det är med rätt arbetskamrater. Under våren har jag jobbat med en lärare som uppfattas som sur och tvär, som har svårt att kommunicera annat än i negativa ordalag och som avskyr barnens föräldrar. Nu jobbar jag tillsammans med människor som sätter barnen i första rummet och som kommunicerar finfint med såväl mig som med barnens föräldrar. Det gör en fantastiskt stor skillnad må jag säga. Hur kan man bli lärare om man avskyr föräldrar så mycket?

Ja, hur som helst..Jag har två olika planer, den första är att studera det här halvåret, men det gör jag enbart om jag klarar min tenta som jag har nu, annars lägger jag det på hyllan för ett år. Plan två är den jag nämnt, nämligen jobba och plugga c-uppsats. Den känns mest lockande just nu.