Planeringsfreak - jag?

Jag lever för min almanacka. Jag är inte hel utan den, och trots detta så gör jag bort mig och glömmer bort att skriva saker som händer vilket sedan sabbar resten av min vecka. Något annat kommer kanske i vägen och jag glömmer sedan fylla i den där viktiga tiden som egentligen ska stå i almanackan. Jag förstår inte själv hur det händer, men det gör det då och då. Eftersom jag är ett planeringsfreak är det svårt för mig att jobba som vikarie. Det innebär att jag har ungefär next to nothing att säga till om. Självklart är det möjligt för mig att komma med förslag men det handlar alltid om mycket korta perioder och även svårigheter att få personal att ta en på allvar.

Som vikarie är man, tyvärr, på något sätt lite mindre värd än övrig personal. Man får inte vara med på möten, planeringstid finns inte ens på kartan och få personer lyssnar på det man faktiskt har att säga. Det gäller verkligen att slå sig fram så gott man kan. Det här resulterar i att jag går hem från jobbet, full av idéer, full av tankar om hur jag ska förändra det som inte fungerar och ge någonting till de elever som verkligen behöver hjälp. Det är livsfarligt. Jag har ingen tid att reflektera och släppa tankarna som far i mitt huvud, så de fortsätter fara omkring.

Här får jag ta till det som kallas acceptans. Jag får dessutom använda mig av planerade "grubbelstunder", det vill säga skjuta upp mina tankar tills det att jag bestämmer mig för att jag får tänka på det och grubbla över det. Oerhört svårt och defintivt något som kräver mycket träning, men det gör också att jag får chans att leva mitt liv. Det är det här jag kallar balans, och därmed något jag måste eftersträva i mitt liv. Just för tillfället kan jag inte släppa skolan, alla problem och alla miljoner saker som flyger runt i huvudet, och det måste jag också kunna acceptera, samtidigt som jag jobbar med mina grubbelstunder.

Ikväll ska jag försöka planera lite lektioner inför morgondagen. Det är orättvist att jag som vikarie inte får planeringstid, trots att jag också planerar lektioner och försöker skapa en bra vardag för elever. Det är definitivt någonting jag kommer att kämpa för. Vi är också människor och har också ett värde, och framför allt ett liv, och ofta också en familj som vi vill ha tid för. Vi vill inte behöva planera "gratis" på vår fritid när vi egentligen skulle umgås med vår familj, men så ser livet ut just nu. Radikal acceptans - det är allt jag har att säga just nu.