Ovisshetens tid är här

Jag har jobb, fram till påsk. Jag ska få min första lön imorrn, men jag har inte fått nåt lönebesked. Jag oroar mig både för om min lön kommer in på kontot imorrn och hur lite det kommer vara, jobbade bara enstaka dagar förra månaden. Sen oroar jag mig självklart för framtiden. Mina främsta mål handlar just nu om att jobba minst halvtid ett tag framöver. Det leder nämligen till dröm nummer två, som är en ordentlig resa någon gång i höst/vinter. För att kunna resa krävs pengar, dock mer än halvtid. Mitt mål är att spara ihop 30 000 kronor innan september/november, men med tanke på att jag inte ens fått min första lön än, och med tanke på att jag inte har någon säkerhet vad gäller jobb, så är det här ett otroligt svåruppnåeligt mål. Sommarjobb finns det allt annat än gott om, och skolan brukar sällan behöva någon över sommaren, tyvärr.

Det är med andra ord ovisshetens tid just nu. Jag har helt enkelt ingen aning om hur det ser ut efter påsk. Inte den blekaste aning. Ingen har ringt, ingen har frågat om jag vill ha förlängt. Jag är livrädd för att folk ska tycka att jag gör ett dåligt jobb när jag i själva verket kämpar sockarna av mig själv. Eleverna kommer först. De ska få alla förutsättningar som finns för att utvecklas till ansvarstagande individer med bra förutsättningar för lärande. Så är det bara. Punkt. Inget annat kommer accepteras. Barn kan. Det ligger hos oss lärare att kunna anpassa undervisningen så den passar alla, även de mest stökiga barn. Jag känner att jag kommit en bit på vägen och hoppas därför innerligt att jag får stanna terminen ut. Dock är det inte jag som avgör. Men snälla snälla, låt det bli så.