Kort och gott kan man kalla hela mitt liv och hela min lägenhet för kaos. Jag orkar inte längre. Det funkar inte. Det är ohållbart att leva vikarieliv för min del. Att aldrig få svar. Att få ett datum man jobbar till och bara fem dagar innan det datumet fortfarande inte ha fått veta om man får förlängt eller inte är hemskt. Det låter kanske inte särskilt hemskt för er, men i nuläget vilar min framtid på det här beslutet. Kommer jag ha en inkomst eller kommer jag behöva plugga för att ha råd att leva? Dessutom handlar det om en tjänst som blir förlängd tre veckor till på heltid eller på cirka 50-60% fram till i jul.
Problem 1 - jag vill inte jobba heltid. Min kropp och själ klarar inte det. Jag har insett mina begränsningar för länge sen och försöker nu helt enkelt bara klara av att ta mig igenom den tid jag har kvar att jobba heltid.
Problem 2 - jag vill för mycket och har så mycket tankar och idéer i huvudet att jag blir tokig.
Problem 3 - mina drömmar går upp i rök om jag inte kan fortsätta jobba, eftersom jobb innebär pengar och pengar innebär uppfyllda drömmar.
Åter till kaoset då. Imorgon är det dags att jobba igen, ångesten har gripit tag i mig med full kraft ikväll, jag vet inte hur jag ska hantera mig själv, alla tankar, känslor och tårar. Jag är helt slut, lägenheten ser ut som ett bombnedslag och jag orkar varken ta tag i matlagningen eller städning. Samtidigt vill jag inte leva i ett kaos, eftersom det finns få saker som är så hemska som när något inte är organiserat.
Ska försöka äta lite nu och sen hoppa ner i badet för att lugna ner mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar